en förändring, och det mest banala blir poesi. Det är fantastiskt.
En liten förskjutning,
en förändring och det som en gång var poetiskt blir så asfaltsnära banalt.
Känslan i magen är ibland lika hisnande.
Men att förlora fotfästet får allt ta och ha poetiska skäl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar