Skrivskav ger skrivskov..

..och nu är pennan schemalagd. Tankarna kretsar som bäst kring mina nätjag, och andras. För bloggandet har verkligen varit ett jämmer för mig. Jag kommer inte helt överrens med alla dessa monologer/eviga skrivarcirklar med korta återkopplingar från andra människor. Vad tillåter jag mig i den här världen, hur mycket av mitt förlängda jag lever egentligen här? och vad av mitt jag tänker, agerar, planerar och ..känner! i min virtuella tillvaro? En tillvaro som samtidigt är både parallell och en sannare verklighet.

Fattar verkligen människor vidden av att leva sina liv i ett utanför-sig-själva som inte är överblickbart? IRL är tillvaron svår nog att överblicka och hantera; att acceptera och leva med som den är.

Ändå är jag här.
Men kanske ska jag inte använda mitt själv?

Fan, jag vill ju bara bli läst.

Fan, jag vill bara.