Bloggspec

Min bloggångest har fortsatt lite lätt. Idag kom jag på hur jag skulle använda det här utrymmet. Jag är här för att jag tycker om att skriva. Och skriver jag vill jag bli läst. Ibland bara av mig själv. men kommunikation är det. Sådant jag skriver till mig själv får ofta spin-offer. Tankar som blir något slags avkok på faktiska händelser och känslor. Där allt faktiskt kokat bort och det som blir kvar prövas på nya sätt. Prövas mot sig själv och med andra händelser.
Ibland blir det halvessäer, ibland bara korta reflektioner, ibland känslospäckade osammanhängande ordfloder och ibland bara hamsigt trams. Ordlek och textprov, ordvindlingar och ordstockningar. Elitistiska snipigheter, böliga emotrippar och små love all -skov..

..Kärlek till världen!

Fan, fick just en påminnelse om att alla inte känner den, kärleken och det som faktiskt är gott ibland. Helvete, det spillde över på mig och jag får skärpa mig för att inte såras.
Fan helvetes jävla skit.

Skrivskav ger skrivskov..

..och nu är pennan schemalagd. Tankarna kretsar som bäst kring mina nätjag, och andras. För bloggandet har verkligen varit ett jämmer för mig. Jag kommer inte helt överrens med alla dessa monologer/eviga skrivarcirklar med korta återkopplingar från andra människor. Vad tillåter jag mig i den här världen, hur mycket av mitt förlängda jag lever egentligen här? och vad av mitt jag tänker, agerar, planerar och ..känner! i min virtuella tillvaro? En tillvaro som samtidigt är både parallell och en sannare verklighet.

Fattar verkligen människor vidden av att leva sina liv i ett utanför-sig-själva som inte är överblickbart? IRL är tillvaron svår nog att överblicka och hantera; att acceptera och leva med som den är.

Ändå är jag här.
Men kanske ska jag inte använda mitt själv?

Fan, jag vill ju bara bli läst.

Fan, jag vill bara.

jadåså

Här är jag nu ändå. Fast jag inte trodde att jag skulle hitta tillbaka.
Bloggen handlar inte om dig. Den handlar om mig och det mellan- och allmänmänskliga.
Om du nu skulle känna igen dig menar jag.

Lämna gärna en rad med dina tankar, om du får några.. Bryt min monolog!

Välkommen.