lördag 28 februari 2009

I närhetspausen släpptes det skrivna fram. Jag blev plötsligt själv med allt oplåstrat. Det var bra. Att få linda in sig efteråt gjorde mig mer hel än på mycket länge. Jag behöver ett dig fastän jag aldrig velat. Det bär inte emot längre, bara till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar