skaka-på-huvvet-affär

Idag satt vi och jämförde hur LITE vi hade hört under måndagsmötet.
A: Jag hör inget längre.
B: Va'? (!)
A: Ja, jag hör inget av vad som sägs längre. Vet inte vad man sa.
C: Ja när hen pratar och pratar och man har INGEN aning om vad det handlar om...
B: Vilket hen också annonserar innan hen börjar sina utläggningar: "Ja, alltså det här kanske inte intresserar så många men..."
A: Vadå, pratade hen? Vad pratade hen om idag då?
C: Ja, jag vet inte..!?
B: Ja, jag hann planera en hel workshop under tiden i alla fall!
.... osv.
F-n vad sjukt. Vilken jättekonstig arbetsplats. Vilket jättemärkligt samtal, och ändå helt naturligt hos oss. Något normalt.

Mens

Mens. Så: Fuck off.

mitt i styrkan aspigt skör
brinner i förskjuten närvaro
glappets isande skarpa

Förskjuten närvaro brinner efter
glappets isande nakenhet
mitt i styrkan aspigt skör

I närhetspausen släpptes det skrivna fram. Jag blev plötsligt själv med allt oplåstrat. Det var bra. Att få linda in sig efteråt gjorde mig mer hel än på mycket länge. Jag behöver ett dig fastän jag aldrig velat. Det bär inte emot längre, bara till.

Tillbaka

Jag känner hur något kommer ikapp mig, något från länge sedan och inte allt för länge sedan. Det förlamar mina lår, smetar stråk av cement över bröstet, ger klåda på min underarmar, ända ut på handryggen. Om och om igen har jag varit med om detta. Och jag har om och om igen vänt andra kinden till.
Det är många beslut sedan det skulle sluta vara på det här sättet. Men så har du den makten ännu, mjukt krypande. För jag vet ju. Egentligen. Älskar du mig. Så jag låter dig komma. För det ska väl vara så.

Och ända sedan du stod här för en liten tid sedan, /fräschade upp skräcken i mig/, och jagade fram samma scenario om och om igen, då visste jag att jag för alltid är kvar i ditt grepp. Alltid samma cirkel. Kanske är det inte ens du nästa gång.

Therefore I lie with her, and she with me,
And in our faults by lies we flattered be.

Jag har tystat min kropp under några dagar nu. Ikväll släpper jag henne lös. Det är kvällen före imorgon. Kvällen före din dag, då du kommer tillbaka och vet vad som är ditt. Ditt huvud kommer att vara sänkt, men jag kommer att ge dig det du vill ha. En stund.

En stund alldeles tillräckligt lång för att cirkeln ska upprätthållas. Sedan en symbolisk rörelse av min vilja och du kommer att backa. Men att du är här, tillbaka och kvar, betyder att jag ännu en gång återupprättat mitt eget fängelse.


Och jag gör det för att jag är godare än du och står över min egen fälla. Och tror att du en dag kommer att förstå det.

Jag är oljan i ett maskineri som inte finns. Jag upptäckte att jag kunde ha en plats i en tillvaro, en värld av förväntningar och samspel, jag nog aldrig trott skulle kunna locka mig. Och jag blev helt uppslukad. Jag var så bra.
Och nu är jag lite däven. För maskineriet var inte mitt.