Tillbaka

Jag känner hur något kommer ikapp mig, något från länge sedan och inte allt för länge sedan. Det förlamar mina lår, smetar stråk av cement över bröstet, ger klåda på min underarmar, ända ut på handryggen. Om och om igen har jag varit med om detta. Och jag har om och om igen vänt andra kinden till.
Det är många beslut sedan det skulle sluta vara på det här sättet. Men så har du den makten ännu, mjukt krypande. För jag vet ju. Egentligen. Älskar du mig. Så jag låter dig komma. För det ska väl vara så.

Och ända sedan du stod här för en liten tid sedan, /fräschade upp skräcken i mig/, och jagade fram samma scenario om och om igen, då visste jag att jag för alltid är kvar i ditt grepp. Alltid samma cirkel. Kanske är det inte ens du nästa gång.

Therefore I lie with her, and she with me,
And in our faults by lies we flattered be.

Jag har tystat min kropp under några dagar nu. Ikväll släpper jag henne lös. Det är kvällen före imorgon. Kvällen före din dag, då du kommer tillbaka och vet vad som är ditt. Ditt huvud kommer att vara sänkt, men jag kommer att ge dig det du vill ha. En stund.

En stund alldeles tillräckligt lång för att cirkeln ska upprätthållas. Sedan en symbolisk rörelse av min vilja och du kommer att backa. Men att du är här, tillbaka och kvar, betyder att jag ännu en gång återupprättat mitt eget fängelse.


Och jag gör det för att jag är godare än du och står över min egen fälla. Och tror att du en dag kommer att förstå det.