Runa

När en människa dör reser hon sig upp en tid innan och börjar gå. Gå mot det nya som väntar. Samtidigt som skalet falnar glöder hon på nytt, pratar, tar några steg.
Vi runt omkring tror att nu, nu äntligen vänder det.
Som om det äntligen skulle bevisas att just den här älskade skulle få leva för evigt. Och så har hon rest sig för att gå och försvinna ifrån oss.

I morse släppte även LJ:s sista gnista. Och jag har skrattgråtit hela kvällen över minnena och rörelserna av tung sorg kring de närmaste.

Tack!