.jpg)
..och nu är pennan schemalagd. Tankarna kretsar som bäst kring mina nätjag, och andras. För bloggandet har verkligen varit ett jämmer för mig. Jag kommer inte helt överrens med alla dessa monologer/eviga skrivarcirklar med korta återkopplingar från andra människor. Vad tillåter jag mig i den här världen, hur mycket av mitt förlängda jag lever egentligen här? och vad av mitt jag tänker, agerar, planerar och ..känner! i min virtuella tillvaro? En tillvaro som samtidigt är både parallell och en sannare verklighet.
Fattar verkligen människor vidden av att leva sina liv i ett utanför-sig-själva som inte är överblickbart? IRL är tillvaron svår nog att överblicka och hantera; att acceptera och leva med som den är.
Ändå är jag här.
Men kanske ska jag inte använda mitt själv?
Fan, jag vill ju bara bli läst.
Fan, jag vill bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag delar ditt jämmer...fast jag har bestämt mig för att mitt nätjag är detsammasom mitt IRL-jag....men är det intressant att problematisera vad som händer med en som individ när man väljer att göra sitt privata jag offentligt, när man väljer att exponera sig själv för en anonym skara människor...? Jag vet inte, men klurar på det...för i någon mån är jag övertygad om att det händer något med en...kanske inte alltid något bra...? Typ "om man inte syns och hörs så finns man inte...".
SvaraRaderaÅ andra sidan lockas jag av att få träda in i andras liv, antingen betrakta eller dela...men att få dela arenor som utan nätet inte vore tillgängliga
Mmm... som individ tror jag att det kan vara ett supersprång för ens person. För det är ju verkligen en kick, att få prova en tanke man har inför en slags offentlighet.
SvaraRaderaMen.. och det syns ju inte i inlägget förstås, men jag tänkte nog just på det offentliga, att det är så svårt att hålla sig anonym. Vilka följder kan det här få för mina nära,vänner, jobbet...? Nojjigt kanske.. men vet jag bara EN läsare sätter censuren in.. Ahhh, ljuva bloggångest! ;-)